Jag heter Stina, och jag ska göra något som jag både sett fram emot och varit lite nervös inför – laserkirurgi för hud och kropp.
Det är egentligen inget stort ingrepp, men ändå tillräckligt för att tankarna ska börja snurra. Du vet hur det är – man bestämmer sig, bokar tiden och känner sig ganska trygg i beslutet… fram tills dagarna innan. Då kommer alla “tänk om”.
För mig handlar det om att ta bort hudförändringar som jag länge störts av. Inget farligt, men tillräckligt för att jag ska känna mig obekväm ibland. Och efter att ha tänkt “jag borde göra något åt det där” i… ja, alldeles för lång tid, så tog jag till slut steget.
Men ändå – lite nervös är jag.
Inte för att det ska göra ont (det sägs ju gå snabbt och vara ganska skonsamt), utan mer för själva grejen. Att någon ska göra något med huden, att det är laser, att man inte riktigt vet exakt hur det kommer kännas. Det är nog mer huvudet än verkligheten som spökar.
Samtidigt känner jag mig väldigt säker i mitt val. Jag har läst på, valt en seriös klinik och fått allt förklarat på ett lugnt och tydligt sätt. Och varje gång jag pratar med dem känner jag mig lite lugnare.
Det som driver mig mest är nog ändå känslan av att ta kontroll. Att göra något för mig själv, istället för att bara acceptera saker som stör mig. Det är lätt att vänja sig vid små saker, men det betyder inte att man måste leva med dem.
Jag försöker också tänka på hur det kommer kännas efteråt. När det är gjort. När jag slipper tänka på det där varje gång jag ser mig i spegeln. Den känslan väger faktiskt tyngre än nervositeten.
Så just nu är jag där – lite pirrig, lite tveksam ibland, men mest av allt redo.
Och ärligt talat… det ska bli väldigt skönt att bara få det gjort. ✨