Det började med att jag spillde kaffe i knät. Inte för att jag är särskilt klumpig, utan för att grusvägen fram till vår fastighet efter vintern hade utvecklat en imponerande samling gropar. Den största hade jag döpt till Grand Canyon. Den näst största låg precis där man brukade försöka väja för den första. Min fru …
Jag skulle bara jämna till grusvägen. Nu har grannarna börjat ringa.
